Idag fyller Lukas fyra år! Han är fortfarande, och kommer nog alltid vara, min lilla slyngel, hur stor han än blir 
Numera är han nog färdigvuxen på höjden, men han är fortfarande lite slyngelaktig i kroppen. Men han har blivit lite stadigare efter all ridning. Numera är det nästan svårt att låta honom få de där vilodagarna jag egentligen vill ge honom, för det är så rackarns kul att komma ut med honom. Än så länge rider vi bara för att ha just kul, och det har gett resultat – goaste Lukas har blivit lite av en rallykuse och bjuder frammåt oavsett vad jag ber honom om. ”Monsterdiket där!? Självklart, här kommer jag!” ”Den där backen, full med stockar och elände?! Jaaa, absolut, håll i dig!”
Numera tar han tysta galoppfattningar, gör framdelsvändningar och flyttar sig snällt för skänkeln. Kanske kan bli läge för någon form av dressyrinstruktör framåt hösten.
Tömkörning med traktordäck börjar bli lite tråkigt nu, kanske ska prata med Mikaela som har hjälpt mig tidigare, om det kanske snart är dags att introducera något nytt…
Idag firar vi i alla fall Lukas med pompa och ståt! Nje.. Kanske inte, men med äpplen i alla fall
Födelsedagsbarn. Bild från oktober 2011.
De senaste dagarna när gräset börjat titta upp på riktigt har hästarna fått gå i trädgården tidvis, för att få smaka lite grönt. Sparar på betena så långt det går, och i trädgården finns det gräs… Har klippt det idag, för första gången i år.
Idag fick hästarna dock tillbringa eftermiddagen i hagen intill trädgården. Uppskattat, tror jag.
Jag har dessutom åkt på en monsterförkylning. Dum som man är går man till jobbet ändå, men igår sa kroppen ifrån så idag har jag varit hemma och tagit det lite lugnt.
Grönt gräs är grejer det. Och Hobbe vill inte bli lämnad utanför!
Mattes lilla guldklimp börjar titta fram ur lurvet.
Nomnomnomnom.
Hårig och hungrig.
För en gångs skull har jag inte Lukas i knät så fort jag närmar mig. Han är upptagen med annat.
Hobbe njuter också av vårvädret.
Fina, fina Hobbe.
Fina, fina Hobbe vet precis hur rackarns fin han är.
Ett varje år återkommande inslag på bloggen är ”Hobbe och vitsipporna”. Och vi tänker inte vara sämre i år. Så under kvällen tog vi en liten promenad till den delen av skogen som brukar vara översållad med vitsippor, men vi kanske är för tidigt ute för där var det fattigt med sippor… Några bilder på Hobbemannen blev det i alla fall.
Några blyga krakar hittade vi i alla fall.
Liten Hobbe.
Hobbe kan posera.
På språng.
Det blev en ganska kort promenad, men Hobbe är nog nöjd ändå. Vi har under några dagar cyklat till och från jobbet. Lite kämpigt på vägen hem, men det känns bra när man är hemma. På verandan, med en kopp kaffe i ena handen och den andra på en solvarm, trött Hobbe…
Väl hemma igen fanns det fler som gärna poserade lite…
Mattes finaste.
Lukas den Förskräcklige rymmaren spanar efter nästa utflyktsmål...
Två nyfikna tror att det vankas mat så fort man närmar sig lösdriften.
Enträgna rackare, frösådda mitt i gruset.
Det händer inte så mycket i Solhem just nu. Mer än det vanliga, med djuren. Så det får bli dom som vi visar upp… En till motorcykel har vi skaffat oss också, så nu har vi en varsin. Bra det.
Det har varit lite olika hantverkare här, glott på vår fula trapp och kliat sig i huvudet. Nu väntar bud från några olika håll, och någon av dom ska förmodligen få det angenäma jobbet att skrapa och slipa rent eländet. ”Straffarbete”, som någon av dom uttryckte det. Jajamen. ROT-avdrag när det är som bäst 
Hobbe trivs på verandan. Det gör matte med i och för sig. Extra bra tillsammans med Hobbe. Och en kopp kaffe. Och en kaka eller två...
Fina Hobbe.
Livsnjutare och soldyrkare.
Det finns fler på gården som gillar sol.
Spanar. Mot fåglarna, kanske...
Yngve liksom flyter ut, när han lägger sig.
Jag skulle försöka få med påskliljorna som börjar titta upp runt alla träd. Lönen för mödan att gräva ner lökeländena på hösten. Hobbe tycker dock att han borde fota honom istället. För vem är finare än Hobbe?
Stilig hund
Hästarna gillar också solen. De står och värmer sig i vårsolen så pälsen liksom ploppar loss, och den lossnar sen i stora sjok. De har fått gå i trädgården och stoppa i sig lite vårgrönt så de anar nog att det snart är mer gräs på gång. Kanske var det därför jag fick hämta Lukas i sommarhagen i morse? ”Nudu matte, nu äre vår, nu vill vi gå på bete!” Han hade på något vis bara haft sönder den understa tråden (av tre) och tagit sig ut. Skulle vilja se hur han gör det där. Limbo-Lukas?
Ja… Eh… Min nya utfodringsanordning har ju faktiskt funkat, vad jag vet. Jag har sett Lukas stå och suga lite på linorna som hänger ner, men då har de ju redan kommit ner på uttänkt vis så då spelar det ju ingen roll.
Men idag tittar jag ut, och Lukas kommer i en mycket stilig trav och ser lite uppspelt ut. Med någonting hängande efter sig. En av mina utfodringslinor. Har fastnat i Lukas svans. Kul.
Jag fick springa ut och befria honom från denna styggelse och se till att han inte trasslade in sig, och konstaterade av linans utseende att döma att han helt enkelt måste ha dragit av den. Kul. Verkligen.
Ja tog ut stegen för att klättra upp och montera upp den igen, men ser när jag närmar mig brottsplatsen att han inte bara dragit av linan, utan han har lyckats DRA HELA TIMERN FRÅN TRÄDET. Timern sitter ju på ett träd utanför hagen, men ändarna på linorna sitter ju fast i den för att linorna inte ska dras igenom helt och hållet. Han måste dragit något eländigt för att få loss den. Han hade dessutom passat på att ha sönder den YTTERLIGARE. Jag tror inte Lukas vill ha någon lunch. Lukas kanske tycker han behöver banta? Lukas kanske inte ska få någon mer mat, över huvud taget? Argh…
Magnus var snäll och svetsade ihop timern när jag klättrade upp på stegen och drog om linan han stuckit iväg med.
Det är snart sommarbete. Jag längtar nog mer än hästarna…
I övrigt är faktiskt Lukas en av de bättre kusarna jag träffat. En fröjd för ögat, och minst lika fröjdefull att rida. Det är tur för honom det… 
Idag fyller min fina lilla häst 21 år. Älskade fina lilla Abbe, vad tiden går.
Som vanligt på Abbes födelsedag så är dagsfärska bilder inte någon vidare kul, hon ser nästan sjuk ut nu när hon fäller vinterpälsen.
Bilden är några år gammal, men det brukar var den där stiliga lilla ponnyn som kryper fram ur vinterkostymen varje år, hoppas på samma förvandling i år!
Idag firar vi Abbe med massa goa äpplen och en liten promenad genom byn.
